Kärleksvisa i sommarregn

 

Sommarn går i fällan år från år igen

In i famnen på hösten i tron att värmas av den

Klarsynt har jag aldrig varit, betraktat det som varit farligt

Genom suddigt glas fyllt med blodrött vin

Å jag, jag går i fällan så som sommaren

Låter mig förblindas av kärleken

Vaggas, vyssjas lätt uti varma famn

Samma känsla, samma romantik fast bara med ett annat namn...

 

Sommaren den vaggas uti sömn ett tag

För att sedan blomma upp och så också jag

Ville njuta varmt kvartal, ung och vild å utan kval

Men nånting höll mig fast, nånting som blivit jag

Försökte aldrig slita mig loss, nej , Jag, jag ville vara Oss

Du blev min själ, mitt allt, mitt hopp, du blev mitt liv, min kropp

Å Fröken Fåfäng söker sig förnimma

Men hon har glömt bort hur man gör när man ska springa...

 

Sommaren förknippas lätt med ungdomen

Men den är mogen, varm å het och ska levas upp om och om igen

Samma hand som ger dig sommarsvalka, leder dig i vinterhalka

Bär dig genom vårlig skrud och klär dig till sin sommarbrud

Det jag fruktar mest är att förlora dig

En halv person, det vore jag, nej ingenting fanns kvar för mig

Så lite jag har att ge dig min skatt, men då ler du bara å säger att...

Du säger – Kom min älskade vän

Kom och läppja mitt sommarregn...

 

Text & Musik Sanna Carlstedt